Min mamma har mist sin livskamrat sedan fjorton år
I tidningen kallade man honom jultrafikens första offer
Men han hade bara precis som alla andra fredagar sedan hans mor dog varit och sett till hennes grav
…och så…
en sekund av bristande uppmärksamhet
livet blir döden
där står nu ett hus till bredden fyllt men ändå så tomt
Där står osten som lagrats inför jul
En jul som inte blir som den skulle
2 kommentarer:
ledsen att höra.tiden går vidare o kvar blir tanken
Drömmaren; Ja, mycket nära hela tiden... dom liksom går och skaver mot varandra... inte minsta glapp.
Ja, vad händer sedan? Ibland kan man nästan önska att man var minsta religiös... men jag tror faktiskt inte att det händer så mycket. Man är nog bort helt enkelt. Men när man förlorat någon så önskar man ju att det fanns en himmel, en mening med döden, något viktigt att utföra efteråt.
Ja, MN "tiden går vidare och kvar blir tanken"... och minnena.
Skicka en kommentar