Jag -scenskräckens, armhålssvettens och det nervösa skrattets härskare känner plötsligt ett behov av att få spela teater. Att få skrika ut långa och överdrivet välartikulerade monologer om allt som stör, berör och förgör. Om allt som gör mig arg, vilsen, maktlös …och litenrädd.
Jag -scenskräckens, armhålssvettens och det nervösa skrattets härskare vill se publik som skruvar sig i sina stolar och gråter i smyg. Vill se hur åsikt byts till insikt och hur förvirring flyr ett tonårshjärta. Vill äga styrkan att inte vara arg, vilsen, maktlös …och litenrädd.
7 kommentarer:
Hitta din like i Raudra Åsa! :)
go girl!
visst är det besynnerligt att man kan dras till sånt som man är så satans rädd för.
vad ä det med det egentligen.
var skall du spela teater?
Tack för tipset Anna! Verkar som en föreställning jag vill se.
Mattias: Ja det är verkligen helt galet... känns mer besynnerligt ju mer jag tänker på det.
Än så länge spelar jag mina föreställningar för mig själv i bilen om morgonen och i mitt eget huvud innan jag skall sova på kvällen... och det är nog så långt jag tar det just nu :)
Jag tror att man liksom ibland bara måste utmana det som är läskigt, och få inblick i något helt annat. Du är en modig person som ger mina tankar bränsle.
Ja, så är det Maja... "man bara måste"
Tack för din sista mening!!! Jag blir glad du skall veta att det är ömsesidigt :)
yes vad gött hörru!!
vad du är modig som vågar!
såg publiken på stadsteatern nyss, den var bra och galen på samma gång, fick mig att tänka att det är finfint med teater något man borde göra och titta på lite oftare.
kram M
Ett väldigt sent svar Mavis... men vi kanske skulle göra lite teater ihop nån gång :)
Skicka en kommentar