Sammanlagt hade vi ca 300 besökare under helgen. På lördagen var det en strid ström med människor nästan konstant mellan 14 och 19. sedan var det lite lugnade. jag kunde nästan inte sova på natten för att det värkte så i benen hur jag än låg :)
På lördagen behövde jag inte cykla riktigt lika konstant:)
Det uppstod en del intressanta diskussioner om bilderna och om verket som helhet... Kul var att verket fatiskt lockade även de som inte var så konstintresserade, dom frågade om cykeln och hur jag bygt den, om jag gjort den själv. Många barn var intresserade och ville veta hur det fungerade.
De flesta assosierade verket till energifrågor till att börja med, när de sedan började titta närmare på bildern så vidgades tolkningarna till sanningsdiskussioner och könsrollsfrågor.
Så det blev väldigt mycket pratande under cyklandet och det gick riktigt bra men jag var väldigt andfådd och helt genomsvettig ...det gav ju lite åt uttrycket på något vis.
Man måste ge en hel del av sig själv och av sin energi och kraft för att få saker sagda, för att göra sin röst hörd, för att orka förändra.
Tror också det där att man måste ge själv. Du öppnar upp för diskussion genom synliggörandet av ditt trampande på ett naturligt sätt mer än om du bara vill överföra din entusiasm genom bilderna och tal. Känner med mig själv att det är lätt att skrämma bort nyfikna genom ett allt för engagerat och entusiastiskt sätt.
5 kommentarer:
Så himla kul att det gick bra!!
Går också igång på bilderna, tänker att de skulle funka perfekt som diskussionsunderlag i skolan.
Gillar verkligen det där citatet också, sätter det hela på pränt på ett väldigt självklart och enkelt sätt.
Vad fick du för reaktioner där?
wow. hejarop o applåder hörs från masthugget.
hur var reaktionerna?
fan va spännande.
Tack för tipset om maskinbroderiet, du.. vet du vad man använder för tyger?
Tack alla för fina kommentarer.
Sammanlagt hade vi ca 300 besökare under helgen. På lördagen var det en strid ström med människor nästan konstant mellan 14 och 19. sedan var det lite lugnade. jag kunde nästan inte sova på natten för att det värkte så i benen hur jag än låg :)
På lördagen behövde jag inte cykla riktigt lika konstant:)
Det uppstod en del intressanta diskussioner om bilderna och om verket som helhet... Kul var att verket fatiskt lockade även de som inte var så konstintresserade, dom frågade om cykeln och hur jag bygt den, om jag gjort den själv. Många barn var intresserade och ville veta hur det fungerade.
De flesta assosierade verket till energifrågor till att börja med, när de sedan började titta närmare på bildern så vidgades tolkningarna till sanningsdiskussioner och könsrollsfrågor.
Så det blev väldigt mycket pratande under cyklandet och det gick riktigt bra men jag var väldigt andfådd och helt genomsvettig ...det gav ju lite åt uttrycket på något vis.
Man måste ge en hel del av sig själv och av sin energi och kraft för att få saker sagda, för att göra sin röst hörd, för att orka förändra.
Tror också det där att man måste ge själv. Du öppnar upp för diskussion genom synliggörandet av ditt trampande på ett naturligt sätt mer än om du bara vill överföra din entusiasm genom bilderna och tal.
Känner med mig själv att det är lätt att skrämma bort nyfikna genom ett allt för engagerat och entusiastiskt sätt.
Skicka en kommentar