När jag slår mig ner vid frukostbordet landar en liten
Med hjälp av den överför vi budskap till och mottager information från
Så är det i varje fall bättre än att gå bar på ena foten
täckta av sjöstjärnornas armar. Över undervattenslandskapet
är vackra. Mitt ansikte är alldeles leende
vindla genom passet. Vid vägen var en bäck och längre
Människan och talgoxen – två varelser i två skilda världar?
i detta kapitlet avser jag att vidga och fördjupa synen på kommunikationsprocessen
jag har ingenting emot att titta upp från kapten Haddock och dupontarna
-försiktigt, försiktigt!
Jag strålar ut helt olika attityder beroende på mina tankar
fick inte syn på det förrän man var alldeles inpå
Ref: Talgoxens livsuppgift är att följa sitt nedärvda instinktiva
annan ordning. Hos dem börjar bearbetningssamtalen med den mobbade
Vem tar nästa runda?
...det här blir INTE bra!!!
3 kommentarer:
Det här kommer låta lite flummigt, för jag har inte riktgit satt ord på dessa tankar. De ligger väl, som Vygotskij skulle säga, i den proximala utvecklingszonen för mig. Vi får se om man kan fatta nåt av det jag skriver:
Jag tycker att det låter intressant att du vill teoretisera mer, göra mindre. Och ur slumpen (ordövningarna) kan man hitta samband och förstå saker ur nya synvinklar.
Jag tänker bara på det vi pratade om en gång under ett handledningstillfälle under förra kursen. Du sa att du ofta funderar mycket och "gör färdigt" saker i huvudet, precis som jag.
Jag har tänkt en del på det.
Sen tänker jag på att man ofta behöver något att fundera kring, när man teoretiserar, eller arbetar i sitt eget huvud. Detta kan vara ordövningar, men också händelser. T ex det som du skriver om med eleverna som material (i brevet). Man gestaltar sina tankar och skapar metaforer som inte är fysiska.
Det du menar med teoretisera kanske inte är just detta att "tänka klart i sitt huvud" när man gestaltar. Men jag tror att det hänger ihop.
jag tror att vad jag försöker skriva är att det är bra att veta vad man hänger upp sina tankar på. Vilket "föremål (fysiskt eller ej) som man silar sina tankar igenom.
Det är som en prisma som man låter ljuset lysa igenom.
Oj, nu börjar det bli poesi. Jag lägger ner. kanske får någon ut något av detta :p
Det är iaf något jag själv har tänkt på mycket.
Varför tycker du inte de???
Det som du komponerar blir ju levande och nyckfullt. Fullt av ögonblick och tanke. Kanske måste var rad få ta plats och tid för att själv hitta hem.
L3: Ja, det kan absolut vara så att det hänger ihop, behovet av att teoretisera och tendensen att vilja tänka klart i huvudet...
...det är jätteviktigt för mig att veta vad jag hänger upp mina tankar på, därför kan det ta lite tid och det hela är väldigt trevande och till synes osammanhängande tills jag kommit fram till: Vad vill jag säga? Hur skall jag säga det?
Linda: Ja, nyckfullrt är verkligen rätta ordet... kanske väl nyckfullt för min smak. Jag tror att jag föredrar den tidigare varianten då mitt urval styrde lite mer över "slumpen".
Skicka en kommentar