längtan
läng`tan subst., best. f. ~, n-genus ORDLED: längt-an• starkt inre behov av ngt som man en tid varit utan (el. aldrig haft) {eönskan}: hemlängtan; skönhetslängtan; ömhetslängtan; ~ efter sommaren; ~ till havet; ~ efter barnKONSTR.: ~ (efter el. till ngn el. ngt)HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. länktan
2009-04-07 Nationalencyklopedin • Ordbok
Tänker att längtan kan vara både medveten och omedveten. De senaste åren upplever jag inte att jag längtat så mycket, har haft fullspäckat schema med studier, arbete, man, barn och trivts bra med det eftersom jag har fått göra det jag velat. Men trots att jag inte burit på någon medveten längtan så…
Jag kan komma på mig själv med att jag faktiskt längtat efter olika saker men upptäcker det inte förrän det verkligen inträffar. Jag gillar det, att inte ha tid att längta aktivt så som man gjorde när man var liten… att längta gör tiden långsam. Jag gillar inte långsam tid, den gör mig lamslagen och loj. Långt mer tillfredsställande då att plötsligt slås av att man fått något man längtat efter utan att riktigt vetat om det.
Som den sköna känslan igår när jag för första gången på länge hade en heldag i ateljén… och våren var där och stannade upp tiden så att nuet infann sig. Våren och tid i ateljén hade jag verkligen längtat efter utan att jag riktigt visste om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar