Min längtan övergår allt som oftast i otålighet
…vill att saker skall ske snabbt, snabbt, snabbt och bär ofta på en känsla av att jag är motarbetad.
Erik Berglin ställer sin kamera på självutlösaren och springer sedan fram och klättrar upp i olika saker för att se hur långt han hinner innan kameran knäpper av.
3 kommentarer:
Kul sätt att fota på. Gillar också när saker går snabbt,och att just känslan av motarbete är svår att komma ifrån.
Tror själv på att det oftast är bäst att göra med en gång men har upptäckt otaliga gånger att min iver sätter fällben och försvårar onödigt mycket.
Är det inte den känslan av motarbete som är Längtan?
Eller, för jag tänker att om jag vill ha nåt, kan jag ofta skaffa det fort, med en gång. Men sen om man inte kan det då blir man väldigt frustrerad. Man kanske måste vänta på nåt, t ex en lägenhet som inte kommer förrän i början av maj. Då vill man ha den hela tiden tills man får den.
Eller vad menar ni med känslan av motarbete?
S. Gillar också sättet att jobba på... det är som en slags microillustration av livet eller nåt:)
L3. Jag tänker mig ordet längtan som något positivt laddat medans otålighet är mer negativt... och det är nog som du säger att det är just motståndet som utlöser båda dessa tillstånd... men hur gör man för att inte alltid hamna i otåligheten istället för i längtan?
För mig blir upplevelsen av längtan (precis som jag skriver här i et tidigare inlägg) något som man kan se först i efterhand, när målet redan är uppnått... som någon slags förskönad efterkonstruerad bild av något som egentligen är förbannat frustrerande...
otåligheten är min följeslagare :)
Skicka en kommentar