Jag jobbar på. Är fortfarande inne på "förändring". Funderar på vad som driver människan till att vilja förändra, utveckla. Hörde någonstans att allt en människa gör enbart är av egoistiska skäl. Alltså även när man gör något för andra så är det i första hand för att tillfredsställa sig själv.
Är det egentligen ett slags lyckosökande? Såg en intervju av ekonomiprofessorn Micael Dahlén. Han menar att en människa inte kan känna bestående lycka över något. Känslan av lycka varar aldrig längre än tre månader sedan vill man ha mer och sökandet fortsätter. Har skickat efter hans bok ”Nextopia” och hoppas på att där hitta mer bränsle åt mitt gestaltningsarbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar