1.14.2009

Efter en av mina mest överenergiska dagar på jobbet frågade en av mina arbetskamrater vilken diagnos jag egentligen har… tyvärr kunde jag inte svara honom för jag har aldrig tänkt tanken…
Men efter ett besök på en plats som jag älskar så har jag nu funnit svaret :)

7 kommentarer:

S sa...

Kan tänka mig att ha den diagnosen med, och tillåmed vara lite stolt över det:)

avstånd sa...

Hahaha...

Inte dumt!

Sofia sa...

Haha. Grymt!
Jag har också diagnosen.
Det är bäst vi håller ihop!
Vi kan lätt bli missförstådda!

Mot nya tider sa...

ha ha ha, just ja, kanske är det de vi alla lider av :-)

glaqpet sa...

Visst är det skönt... när man väl fått sin diagnos så vet man också hur man skall ta sig an livets alla hinder och motgångar.

Har bestämt mig för att lägga in mig för behandling några veckor här under våren så för ett tag framöver kan ni hitta mig här:

http://omjaghartid.blogspot.com/

"Konst och lära ger gunst och ära"

Mot nya tider sa...

Så hittat något botmedel ännu, eller när man tänker efter kanske man inte vill bli frisk från denna diagnos :)

Jag har en liten utmaning till dig på min blogg :)

Camilla sa...

Kanske är jag ett botemedel på spåren. Allt handlar om att hita en ny plats där man trivs och känner sig trygg... tror att jag snart är där :)