Jag är så trött på kalas
Allt blir så tydligt att man vill ställa sig upp och skrika
Skrika att
-Ser ni inte? Fan ser ni inte hur skevt allt är?
och uppgivet fortsätta
-Varför gör ni inget?
Ni bara fogar er och utför det som förväntas
Istället fogar jag mig och gör det som förväntas
För kanske är det fel av mig att se min familj som norm,
bli ledsen å andra kvinnors vägnar.
För som det verkar är den ojämställda familjen mer normal
Kanske är ni kära systrar och mödrar nöjda med att vika er dubbla och vränga er ut-och-in och fara och flyga och flänga för att curla man och barn.
Kanske är ni nöjda med det och vem är då jag att komma här och tro mig kunna styra upp era liv.
Men ibland i samtal öga mot öga
mun till mun
delger ni mig ert missnöje
och jag ser att ni försöker
och jag kan förstå att det är svårt
för allt som oftast är det inte erat fel utan någon annans
Någon annan som tycker det är jävligt bekvämt att efter en härlig middag luta sig tillbaka och sluta ögonen en stund medans, sim-sala-bim, disken är gjord och desserten står på bordet.
Någon annan som tycker att den gör en insats värd allt beröm i världen, och ofta också får det, om den dukar av sin egen talrik och hör och häpna kanske till-och-med ställer den i diskmaskinen
Någon annan som verkar tro att kläder är magiska ting som på egen hand förflyttar sig från golvet bredvid sängen till sträcket via tvättmaskinen för att sedan landa prydligt vikt i byrålådan.
För det kan väl inte vara så att en stor del av Sveriges befolkning helt medvetet, utan minsta reflektion, utnyttjar sin position i ett illaluktande, för länge sedan förruttnat system där man är med värd än kvinna.
8 kommentarer:
I 'Ändligt och öändligt spel' skriver James Carse att 'makt är alltid en överenskommelse mellan två parter.'
Utgångspunkten i hans txt är att vi alla spelar livet, roller som kan variera mellan situationer.
Tanken är både lite svår att acceptera, o samtidigt lite spännande tycker jag. Att en ojämnlik maktordning upprätthålls av båda parter. Nu är det väl inte ovanligt både i statssammanhang, o på individ/partnernivå att om makten utövas av en fysiskt starkare part, så föreligger stor risk att den som bryter ordningen kan råka fysiskt illa ut, kanske dö, men ändå.
Den som antar en maktposition måste erkännas som överlägsen.
kanske är det här det hela skall börja, inte nödvändigtvis mer revolution, men med diskussionen, samtalet, om varför den ena parten (männen läser jag det som i det här fallet) anser sig inneha överlägsenhetstiteln.
Det torde ju vara självklart att om man ämnar att ha ett kalas eller vad det nu må vara tillsammans (annat kan det nog vara om den ena parten tar initiativet utan den andre partens medgivande...) så fixar man det tillsammans.
Om det nu inte är så, men kalasen ändå fortsätter att ordnas, kan man ju undra var samtalet skall börja.
skilsmässa kanske?
det är ju ett sätt att visa att maktordningen inte är som den skall.
eller ett enkelt rollspel över en tid, byta roller, det tror jag kan vara fett spännande, för att se vad den andre faktiskt gör.
den enda som inte kan gå med på ett sånt prov är den som redan vet att den kommer förlora på det, o då är ju egentligen hela ordningen blottad.
well...kanske för enkla tankar, men va fan, man måste ju börja någonstans.
Så nära du verkar ha det där livet. Jag blir också förvånad över att inte var norm.
Men varje sommar lär jag mig nya saker om andra familjer. De som har tydligare roller med specifika uppgifter.
Varje sommar förundras vi och varje sommar ruckar vi lite på balansen. Jag, vi, är lite konstiga. Men jag har ju alltid varit lite annorlunda ursäktar de sig med.
Ändå kan de inte låta bli att förundras över vårat sätt som vi inte pratar om men som vi ser i varandras ögon.
mattiasg: Jag tror absolut... eller jag vet med bestämdhet att maktförhållanden ofta upprätthålls av båda parter...
På något vis kan jag acceptera förhållanden (fast ändå inte)där man har en överrenskommelse och känner sig nöjda med det, allt flyter på och fungerar och alla är glada... men idag finns det många som inte är nöjda men som inte orkar sätta emot (säkert både kvinnor och män.. men jag misstänker att det rör sig om mest kvinnor)
...vi lever i en annan tid, ändå finns det dom som biter sig fast, hänger sig kvar och försöket hänvisa till biologin för att till varje pris behålla en struktur som i stunden verkar vara till deras vinning (både kvinnor och män här med)...
...det dom inte förstår är att det kanske finns en poäng med att dela (på allt)... att det kan leda till en större förståelse mellan människor och kanske också en starkare samhörighet.
Glenn; Ja, det är verkligen intressant att människor kan bli så förundrade, nästan provocerade, över jämställdhet... det borde väl ändå vara allas strävansmål?
Kankse lever jag rätt nära det där livet, ja det gör jag... det kanske är bra, jag har nog en uppgift här... eller så är jag bara som en böld i röven för vissa :)
intressant det du skriver.Jag är less då jag upplever detta på jobbet väldigt mycket,och det tär.och på ngt sätt ibland så är det hemskt att det är bättre att hålla käft,det är sjukt,men det konstiga är att det blir värre om man uttrycker åsikter för starkt,särskilt om jämställdhet,gamla system,man o kvinna o de här me roller. jag vet iaf att jag får lika lön för lika arbete, o det är ju ett steg iaf
mn: Ja det är nog väldigt provocerande för vissa. Kanske är det så när man upplever att någon kritiserar det sätt man lever på. En del har också så svårt att förändra och tänka nytt,,, precis som allt stod hugget i sten... kanske är jag likadan ibland fast inom andra områden. (Hoppas innerligt att jag inte är det allt för ofta)
Skönt att du har ett arbete där där du känner att du får en jämställd lön,,, det är helt galet att det idag skall vara möjligt att inte få det.
Sedana kan man ju ta vidare debatten och fundera över vad uttrycket "lika lön för lika arbete" betyder. Eventuellt betyder det att vissa sorts arbete är värda en högre lön och andra en lägre. De lågavlönade är ju oftast de traditionella kvinnoyrkena. Därför tror jag verkligen på att man i alla lägen måste behandla flickor och pojkar lika (då kanske de olika yrkesområdena till slut blir av med sin könsstämpel och kanske skulle lönenivåerna jämna ut sig lite),,, och det är svårt eftersom det finns så många som har alla de där fördomarna kring vad som skulle vara manligt och kvinnnligt.
Själv tror jag att det är ytterst få egenskaper som kan tillskrivas det ena eller det andra könet... och även om det skulle vara så att det är vanligare att kvinnor har en viss egenskap så får man inte generalisera... det är väldigt farligt att generalisera, i alla lägen tror jag. I samma stund man generaliserar saker har man stängt vägaran till nya möjligheter.
Läraryrket är i alla fall ett av de mest jämställda yrkena i sverige enligt SCB... det känns hoppfullt inför framtiden :)
ja det stämmer nog...när jag jobbade som gymnasielärare ett tag så kände jag aldrig av det där nedlåtande...man kände sig verkligen likvärdig alla andra lärare.sen så är det ju en annan sak med ålder o erfarenhet o så.
jag jobbar ju iaf just nu i ett väldigt mansdominerat arbetslag/yrke...eftersom att jag just nu sitter och projektleder så kan det ibland kännas lite tungt att inte ha fler kvinnliga kollegor.jag saknar mixen på min arbetsplats. sedan kan man ju också diskutera det vidare om lika lön för lika arbete...och jag skäms när jag vet att jag har bra mkt mer i lön än vad många utav mina vänner som jobbar i vården har. jag tror det bästa man kan göra som ung tjej lr kille idag är att vara medveten o varse om de gamla system som sitter i som en intorkad fettfläck på tröjan.det tar tid att tvätta ur. och du...jag längtar faktiskt tillbaka till läraryrket....
vi pratade bl a genus när den lokala arbetsplanen å förskolan diskuterades idag. (härligt att få ha riktiga pedagogiska diskussioner igen och att ha universitetstänket tillräckligt nära till hands då, kände att jag hade mycket med mig faktiskt). fick påpeka lite och knyta handen i fickan en del samtidigt som jag tänkte "nästa termin kan vi kanske ta steget längre".
btw: självklart har jag inte en enda manlig kollega på huset, mer än städaren och vaktmästaren. kvinnor är ju av naturen mer för omsorg... fast kommer en man o söker dendär tjänsten som de inte lyckas tillsätta kan vi säkert garantera en fin lön.
Ja, man får verkligen "knyta handen i fickan",,, ofta, ofta och inse att man inte kan vara helt motvals och ifrågasätta allt som inte stämmer med vad man själv fått insikt om... man får inse att det måste få ta lite tid, att förändringar sker rätt långsamt... fast man kan bli vansinnigt frustrerad och otålig ibland.
På min arbetsplats är dom så OTROLIGT glada att dom nu anställt två MÄN, nUUU kommer allt bli sÅÅÅ bra.
Jag ser det mer som att man måste anställa bra pedagoger, kvinnor eller män är av mindre betydelse. Försöker se mina arbetskamrader som individer inte som män eller kvinnor.
Skicka en kommentar