När min mammas faster var i trettioårsåldern så fick en tandläkare för sig att det var något fel på hennes tänder, han drog ut alla tänder i hela överkäken på henne.
Trettio år gammal fick hon en lösgom och en oerhörd skräck för allt vad läkare hette.
Med åren krackelerade den där lösgommen och Margit som inte vågade gå till tandläkaren började så smått att laga den på egen hand med någon form av tandkitt.
Ju mer den sprack dess mer kittade hon.
När jag var liten minns jag att jag någon gång frågade varför hon hade som en stor vit boll i hela överkäken.
Jag förstod snart att detta inte var något hon ville prata om.
I sjutioårsåldern blev hon plötsligt väldigt sjuk. Efter mycket övertalning fick min mamma iväg henne till sjukhuset. Det var illa och hon lades in.
På sjukhuset tog de ut hennes hemmabygge och min mamma fick en chock när hon såg denna äckliga skapelse. Inte ens hon hade vetat att Margit gömt en lösgom under den där vita klumpen i munnen fast hon vuxit upp hos henne.
Dom gjorde en avgjutning på Margits mun och efter ett par veckor hade hon fått nya tänder.
Hon var väldigt nära gråten när hon fick dem i sin mun och förstod hur smärtfritt det hade varit att få kunna le igen utan att dölja munnen i handen.
Tre dagar senare dog hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar