glaqpet

HON SOM KOMMER MED LÄNGTAN

2011-12-12T15:52:00.005+01:00

LÄNGTAN ÖNSKAN VÄNTAN

Tre högaktuella ord med liknande men ändå olika betydelse.

önskan

”Något som någon önskat sig; något som någon /innerligt/ vill ha.”

-Önskan kan vara om fred, ett rättvist samhälle eller en trygg arbetsplats.
-Oftast uppträder ordet ÖNSKAN i samband med något man personligen finner ouppnåeligt/svåruppnåeligt.

I juletid handlar ÖNSKAN allt för ofta om materiella ting. Långa listor skrivs o skickas land o rike runt. Vi vill ha. VILL HA!

väntan

”Tid då någon väntar”

VÄNTAN är tidsbunden. Man VÄNTAR till något, ofta bestämt i tid (sällannågon (eventuellt någon i samband med något)). VÄNTAR man på Tomten eller VÄNTAR man på detta något som tomten har med sig? Att VÄNTA är att bida tiden.

längtan

Men LÄNGTAN är speciell och därför tänker jag att det är vid den vi skall uppehålla oss en stund.

”Intensiv åstundan l. önskan (i förening med känsla av saknad) att få ngt l. komma i tillfälle att göra ngt, att komma till ngn l. ngt l. att träffa samman med ngn o. d.; trängtan. En stark, häftig, innerlig, brinnande längtan efter (ngn l. ngt) l. till (ngn l. en plats). Gri- pas l. brinna av, känna längtan. Få sin längtan uppfylld l. tillfredsställd, äv. stillad. Föremålet för ngns längtan.”

LÄNGTAN är alltså önskan i förening med saknad. LÄNGTAN är inte på samma sätt som väntan tidsbunden. LÄNGTAN är oftare och med större äkthet än något av de andra orden personbunden. Man längtar ofta efter någon.

LÄNGTAN är också mer än något av de andra orden svår att kommunicera. Att säga till någon att man längtar görs med en del av sig själv som insats. Och kanske är det därför vi allt för ofta håller tillbaka den till förmån för allt vi väntar och önskar.

Trots att detta väl egentligen är en dag av väntan, en väntan på ”hon som kommer med ljuset” så tänker jag att vi skall ägna den åt längtan.

Jag har idag utnämnt mig själv till ”Hon som kommer med längtan”.

Så om du har tid och längtan kan du använda dig av det färdigfrankerade brevpappret och skicka en hälsning till någon du längtar efter.

Brevet innehåller ett poem i bild och ord om längtan samt några rader för ditt eget meddelande.

Collage av bild och hela textrader ur lexikon från 1966.

Performance utförd som lucka nr 12 i Kulturhuset Fregattens Levande adventskalender 2011.

Tampere Airport from dusk to dawn

2011-07-05T11:36:00.005+02:00

Terence McKenna - Reclaim your mind

2011-05-03T11:36:00.001+02:00

http://www.youtube.com/watch?v=-eu9GfHCpVo&feature=share

Tack!

2011-04-27T11:09:00.000+02:00

Sven Eric Liedmans artikel i DN idag.

EN BRA LÄRARE SKALL VARA STRÄNG?

2011-04-25T21:25:00.002+02:00

På den tiden då jag var 16-18 år och om någon frågade mig hur en bra lärare skulle vara så kunde jag svara. ”Den skall vara sträng och rak”. Så var det många som sade om vår svensklärare, hon var så bra, hon var sträng och rak, och jag höll med eftersom de som sade så var de som hade bra betyg i svenska. Jag tänkte nog att de hade fattat något jag inte fattat, bäst att hålla inne med den egna åsikten. Men vad jag ser idag är att just den där strängheten var det som gjorde att jag aldrig riktigt vågade fråga ”varför?”, ”Varför är just den uppsatsen du just läste högt bra. Vad gör att den är bättre än våra andras uppsatser?” En sådan fråga hade kunnat resultera i att jag fått hjälp att reda ut tempus, dramaturgi och en massa andra bra att veta grejer för sammanhanget. Men de bitarna lämnades jag själv att lösa, utan någon som helst vägledning, ja till och med utan att ens få veta att det fanns något att lösa. Eftersom klassen väl svarade mot teorin om normalfördelning så sågs jag förmodligen mest som ”en sådan där elev som har betyg 2 i svenska”, allt var enligt ordning, en del var helt enkelt mer praktiskt lagda och alltså inte särskilt teoretiska. Snäva och enkla teorier är bra att bygga sin pedagogiska profession kring, det blir liksom enklare så… för pedagogen.

Jag skall berätta för er om två lärare i matematik. Den ene heter Bengt Niklasson och undervisade på Ljungskiles Folkhögskola då jag gick där mellan 2000-2002 (han finns förresten kvar där än idag). Den andre minns jag inte namnet på men han undervisade på Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan då jag gick där mellan 1992-1995. Jag minns alltså inte namnet på den sistnämnde men jag minns väl att han aldrig kunde besvara frågan ”Varför?”, han var nämligen av den mindre stränga sortens lärare så där vågade man alltså i alla fall ställa frågan. Han hade tyvärr andra brister som pedagog. Han kunde inte förklara sitt ämne. Han var säkert en fenomenal matematiker, det betvivlar jag inte, men frågan ”Varför?” kunde han alltså inte besvara. Man skulle sitta och räkna i sin bok, gjorde man bara talen tillräckligt många gånger så skulle man klara provet, att veta varför pi var 3,14 var onödig kunskap, kunskap på en alldeles för hög nivå för lilla mig. Jag gick ur gymnasiet med ett G i matematik, jag skulle komma in på högskolan, det var det som betydde något, inte att jag förstod matematik.

Efter att ha fått mitt första barn och jobbat några år på ett tryckeri bestämde jag mig för att åter börja studera. Kanske skulle jag bli lärare, kanske något annat, men på tryckeri ville jag inte jobba resten av livet. Jag kom förstås inte in på Högskolan eftersom jag gått Estetsik-Praktisk Linje (jag gick i den gamla gymnasieskolan (innan 1994), den som är oroväckande lik den nya vi nu har framför oss). Jag sökte till Ljungskiles folkhögskolas Naturvetenskapliga linje och läste där in naturvetenskapligt gymnasium på två år. Det var alltså där jag träffade Bengt. Bengt kunde förklara! Det fanns inte tillstymmelse till suckar vid frågan ”Varför?”. Bengt gick tvärt om igång, han rent av studsade av glädje framme vid tavlan (undrar om han inte till och med tuggade lite fradga) då han fick tillfälle att härleda ett problem ända tillbaka till någon gammal teoretiker (märk väl, jo jag skrev just ”framme vid tavlan”… längre fram kommer jag till varför jag ville poängtera just detta). För mig som alltid varit i stort behov av att se hur saker hänger samman, förstå dess helhet (till min mammas stora förtret, förlåt mamma för symaskinen jag skruvade isär… jag hävdar dock fortfarande att jag hade fått ihop den igen om du bara låtit mig jobba färdigt), började det långsamt lossna då bit för bit blottlades för mig. Att jag äntligen förstod matematiken gjorde att även fysiken och kemin blev lättare. De ämnena hade jag gillat enda sedan högstadiet, men då det blev fråga om lite större uträkningar så hade jag tidigare tappat även där. Detta lyckades alltså Bengt vända på, med engagemang och kunskapen att besvara frågan ”Varför?” samt förmågan att skapa ett klimat där frågan över huvud taget blev ställd. Han hade även en annan viktig egenskap. Han kunde förklara saker på många olika vis. ”Nehä, och du förstod inte den… ja men om vi ser det såhär…” (alltid med ett leende) han ritade modeller, pratade om dem i metaforer som gjorde att man kunde sätta kunskapen i ett sammanhang.

2002 sökte jag till lärarutbildnignen i Göteborg. Jag tänkte mig bli lärare i slöjd och Fysik alternativt slöjd och Teknik. Det blev tillslut slöjd och Bild (då man fick en bildinriktningt i Göteborg). Tiden på Ljungskile Folkhögskola hade gjort att jag hade tagit ikapp en hel del saker som jag missat under grundskola och gymnasie. Det var dock en sak kvar; jag hade inte riktigt fullt ut hitta mig. Det gjorde jag under min tid på Bildinriktningen på HDK i Göteborg. I de konstnärligt gestaltande kurserna fick jag djupdyka i mig själv, gräva runt i allt som varit, koppla det till teori och låta det utkristallisera sig till nya tankar. Den här delen av min utbildning vill jag inte vara utan, det var en mycket viktig tid, rent av livsviktig. De gestaltande projekten väckte en otrolig nyfikenhet hos mig. En nyfikenhet som jag kände igen för att jag haft den tidigare men som någonstans på vägen genom högstadie och gymnasie gått förlorad. Jag som nästan inte läst en bok genom hela min senare skoltid började läsa, och jag läste mycket. Jag som inte vågat lita på varken min verbala eller min skriftliga förmåga fick plötsligt lust att uttrycka mig med ord i skrift och tal. Utan de estetiska lärprocesserna hade jag kanske fortfarande trott att kunskap är lika med fakta som man lär sig till ett visst datum för att få ett visst betyg eller omdöme vars enda uppgift är att öppna eller stänga nästa dörr i livet. Nu vet jag att kunskap är så mycket mer än så. Att lära är att bygga en identitet, att vidga sin erfarenhetszon. Att lära sig lära är att förstå att jaget och världen är föränderlig, så också kunskapen.

Bengt ja, jag lovade att återkomma till honom, han stod där framme vid tavlan… och när jag skriver det så slår det mig att förespråkarna för det som i debatten har kommit att kallas ”katederundervisning” förmodligen tänker, ”ja men där ser du, det är så en bra lärare skall vara, den skall stå där framme och undervisa”. Och motståndarna tänker förmodligen, ”huva, hon som skriver den här texten förespråkar den gamla skolan, där eleven är ett tomt krus som läraren skall fylla”.

Men till er som tänkte så vill jag säga; ni har fel, båda två. Jag tycker att den skoldebatt som just nu förs är ett enda stort skrap på ytan. Den handlar mer om att smutskasta oliktänkare än att faktiskt loda på djupet och visa på och referera till all den samlade kunskap om lärande som finns hos vår lärarkår och inom den pedagogiska forskningen. Att jobba som lärare kräver allt annat än ytliga resonemang. En bra lärare behöver vara mångfasetterad. Ibland krävs det en genomgång, vid en tavla där man kan visualisera det man pratar om samtidigt som man förklarar men man behöver också ha förmågan att handleda en kreativ process (gäller förståss alla ämnen), lära barnen tänka själva istället för att tugga allt till en pure för att sedan hälla in den i 24 (eller förlåt 33) öppna gap. Man behöver vara en auktoritet (vilket inte betyder att man skall vara auktoritär, det ligger en väsentlig skillnad i de två orden). Men samtidigt som man är en auktoritet måste man bygga ett ömsesidigt förtroende och ett tillåtande klimat, alla i klassen skall vara så trygga att de vågar ställa frågan ”varför”, inte hälften, ALLA.

Jag skulle också vilja säga ett par ord om ord. I den rådande skoldebatten används en rad odefinierade ord inte alls som tydliggörare utan snarare som slagträn, två av dem har vi här: katederundervisning och flumskola. Två begrepp som säkert till en början användes för att göra tydligt vad man menade med något men som sedan använts i så många sammanhang att man plötsligt blivit osäker på om de som använder dem verkligen pratar om samma sak. Eller om de faktiskt rent av pratar om samma sak även om de gärna vill påvisa någon form av väsensskild uppfattning i sin iver att fiska röster till sitt parti eller medlemmar till sitt fackförbund.

Jag skulle vilja att den fortsatta debatten om skolan skakade av sig alla tomma slagträ-röstfiske-smutskastar-ord, alla ord som inte har att göra med att vilja bygga en bra skola, en skola för alla. Jag vill att vi lutar vårt resonemang mot den senaste forskningen och mot den pedagogiska vardagen. Jag vill att vi börjar titta på goda exempel i syfte att bygga något bra tillsammans istället för att försöka hitta dåliga exempel i syfte att smutskasta oliktänkare. Låt oss sluta tävla och börja samarbeta.

TRE SOLIGA DAGAR MED ÖPPEN ATELJÈ

2011-04-24T21:46:00.004+02:00

Installation: "Mjukare tag"

Performanceverket Messenger blev i år interaktivt och det var många som ville cykla fram helgens budskap "Vart tog vi vägen?".

En rolig helg med många intressanta möten och samtal.

Och så fick jag finbesök av en tidigare Nike-ungdom; tack för att du kom Caroline!

INVIGNINGSTAL KONSTVANDRINGEN SÖDRA BOHUSLÄNS SAMLINGSUTSTÄLLNING GALLERI KOCH 2011

2011-04-17T13:55:00.004+02:00

Kära konst– och kulturälskare!

På Hornsgatan 20 i Stockholm huserar SKL Sveriges kommuner och landsting.

Där sitter en direktör och formulerar följande mening, pass på nu:

”Det finns i samhället ett ökat intresse för kultur…

och en tilltro till dess betydelse…

för kreativitet, innovation och entreprenörskap.”

Jag önskar att vissa ord hade en inbyggd alarmsignal när de uttalas, så att vi blev uppmärksamma på marknadskrafternas successiva invasion – eller ska vi säga kontamination – av det svenska språket. Med en sån ringklocka hade det låtit så här:

”Det finns i samhället ett ökat intresse för kultur och en tilltro till dess betydelse för kreativitet, innovation (pling pling!) och entreprenörskap (pling pling pling!).”

Kanske skulle det ha plingat också vid ordet ”kreativitet” eftersom det har blivit ett älskat modeord som håller på att förlora sitt innehåll. Språket tunnas ut tills inget återstår.

Vidare säger samma direktör på Hornsgatan 20:

”kultur och kreativa näringar (pling) sysselsätter (pling pling) många mänskor och uppvisar högre tillväxttakt (PLING)…än ekonomin i övrigt.

Jag vet inte om det går att uppfatta vad som sägs, pga allt plingande, men jag fortsätter ändå:

”Kreativitetens betydelse ökar som råvara för de kreativa näringarna.”

Bli inte ledsna nu om ni inte förstår meningen med alla dessa ord. Det är inte meningen att man ska förstå dem.

Dessutom skäms man lite för ordet råvara och därför sätter man det inom citationstecken och då blir det såhär:

Kreativitetens betydelse ökar som ”råvara” för de kreativa näringarna.

Nu är det så att hur mycket man än förminskar ordens betydelse, så hörs ändå alarmklockans klämtande. Vi befinner oss i marknadskrafternas och entreprenörernas tid.

I penningtransaktionernas landskap – där det finns råvaror, näringar och tillväxttakt.

I den japanska haiku–diktningen med sina 17 stavelser möter vi människans förgänglighet. Körsbärsblommen faller, träden avkläds. Döden andas över haikudiktarens axel. Lyssna här på Tomas Tranströmer:

"Kraftledningarna

spända i köldens rike

norr om all musik"

– det här skriver han med haikuns stränga krav på 5 + 7 + 5 = 17 stavelser!

"Kraftledningarna (5)

spända i köldens rike (7)

norr om all musik" (5)

Vad Tranströmer gör är något ingen direktör i Sveriges Kommuner och Landsting skulle kunna formulera eller ens tänka ut: att gestalta döden i det "köldens rike" där de elektriska kablarna är spända som stålblank energi, i kraftledningarnas tonlösa notlinjer.

Han fångar tystnaden som uppstår då mänsklig kommunikation reduceras, och det enda som härskar är den positivistiska konstgjorda tekniken - i ett dödens landskap.

Positivismen med det stela leendet hos de dödsförskräckta!

Kanske gestaltar Tomas Tranströmer den statliga och regionalstyrda kulturpolitiken.

"Kraftledningarna

spända i köldens rike

norr om all musik"

Tre begrepp håller på att infektera våra hjärnor: Tillväxt, Hållbarhet och Resultat.

Tillväxt eller rent av Ökad ekonomisk tillväxt. Igår till förmiddagskaffet åt du en liten madeleinekaka. Idag köper du en kanelbulle stor som en ordinär desserttallrik och i morgon en jättelik amerikansk blåbärsmuffins.

Det förstår en barnunge att ett samhälle som bygger på ökad ekonomisk tillväxt förr eller senare drabbas av elefantiasis. Eller ska vi säga att vi går mot en kapitalistisk härdmälta.

Och så Hållbarhet. Ett hållbart samhälle, hållbar utveckling, hållbar ekonomi, hållbar miljöpolitik...

Bäst–före–datum: evigheten.

Kärnkraftsavfallet ska förvaras i 100.000 år. Alla vet att det är orimligt. 10 istider ska trycka ner och välta omkull urberget.

Hållbar kulturpolitik! Skojar du? En kultur, en utveckling måste ju bygga på ett ständigt ifrågasättande och ett uppror mot allt gammalt – som ska visa sig bli ohållbart i längden.

Och slutligen: maktens jakt på det mätbara – Resultatet!

Genom att redovisa kulturens vinster i kronor och ören förvandlas yttrandefriheten till en vara!

Men det värsta är kanske inte ordens grepp om tanken Det olyckliga är att begreppen håller på att slå rot långt inne i kulturpolitikernas hjärnor och att kulturarbetet förgiftas.

De styrande i kommun, landsting och stat nöjer sig inte längre med att formulera en kulturpolitik. Man vill nu kontrollera konsten för att själva utforma kulturen! Det är sånt som sker i totalitära stater. Men se upp! Parollen tycks vara: Burfånga konstnärerna! Var sparsam med utfordringen, bjud dem på socker och dressera dem att springa efter vinstintressena.

I ett pressmeddelande från Kulturdepartementet läser jag:

”Regeringen har i dag beslutat om en handlingsplan för kulturella och kreativa näringar. Handlingsplanen är en del av en långsiktig satsning på totalt 73 miljoner kronor under 2009-2012.

Syftet med handlingsplanen är att skapa goda förutsättningar för entreprenörer och företagare inom kulturella och kreativa näringar att utveckla sina affärsidéer och företag samt förbättra lönsamheten.”

För cirka 500 år sen skrev Arakida Moritake följande haiku:

Fallen körsbärsblom

på återfärd till grenen -
Ah - blott en fjäril!

Just nu är klockan 18:20 i Tokyo och solen är på väg ner.

Hälsoministeriet i Japan påpekar att man observerat radioaktivitet i vattenledningsvatten, i mjölk och i spenat.

Å andra sidan är strålningen så låg att även om man äter ett kilo japansk spenat varje dag i ett års tid får man inte i sig högre strålningsdos än vid en vanlig röntgenundersökning. Och vem vill äta så himla mycket japansk spenat?

Samtidigt låter tjänstemännen meddela att man till följd av den japanska kärnkraftsolyckan har hittat förhöjda halter av radioaktivitet också i krysantemumblomman.

I Strindbergs Ett Drömspel befinner sig Indras Dotter tillsammans med Diktaren i Fingalsgrottan och hör Vindarnas klagan. Det är synd om mänskorna. När den hemlighetsfulla dörren med fyrväpplingen öppnas får hon se hur representanter för de fyra fakulteterna råkar i luven på varann om världsgåtans lösning. Pjäsen slutar med att hon tar med sig Diktarens klagoskrift in i det växande slottet, som börjar brinna. På slottets tak slår blomknoppen ut till en jättelik krysantemum.

I katolicismens symbolvärld representerar krysantemumblomman död och pånyttfödelse.

Krysantemum har alltid haft en särställning bland de asiatiska örterna. Rötterna kokas och äts mot huvudvärk, unga skott blandades i sallader och av blommorna brygger man te.

Till Japan kom blomman på 700–talet e.Kr. och blev upphöjd till kejsarens symbol, märk väl i ett land där kejsarfamiljen är gudomlig. Den röda pricken mitt på Japans flagga är en stiliserad krysantemum.

”Drick daggen från magnolian under morgonen

och ät krysantemumblommans fallande kronblad på kvällen”

så skaldar den kinesiska poeten Qu Yuan omkring år 300 f. Kr.

Det är alltså inte helt oviktigt när hälsoministeriet i Fukushima meddelar att man funnit krysantemerna kontaminerade av radioaktivitet.

Krysantemumblomman hittar vi ju som bekant i blomsteraffärerna också här i Sverige,. Den är lätt att driva upp från frö, men det går också föröka den med sticklingar. Bästa tid för plantering är våren, dvs precis just nu. Några veckor innan äppelträden blommar.

Vad har vi förresten för årstid i Fukushima just nu?

Japan har fyra årstider precis som Sverige.

Under juni månad är det "Tsuyu", regnperiod och under juli och augusti kan det bli upp mot 42 grader varmt med mycket hög luftfuktighet. Sen kommer hösten precis som här då löven ändrar färg, som om lövkonstnären tröttnat på det gröna i avvaktan på det vita.

Men den vackraste tiden är april, då körsbärsträden blommar. Det är precis just nu. Flygtiden härifrån och till Tokyo är sisådär 12 timmar om man åker över Helsingfors. Lägg till 3½ timmar så är du i Fukushima.

Vad ska vi göra med allt detta?

Och vad ska vi göra med de nordafrikanska torgen där man just nu i vårens tid skjuter demonstranterna.

Och vad ska vi göra åt att krysantemumblomman blir allt mer självlysande ju mer havsvatten man häller på reaktor 2 – krysantemum som dessutom är en av de effektivaste växterna på att ta upp och binda bensen ur luften.

Bensen som är ett aggressivt och cancerframkallande ämne som uppstår när natriumbensoat möter askorbinsyra.

Natriumbensoat som är ett konserveringsmedel E211 som vi hittar på svenska matvaruhyllor.

Och askorbinsyra som finns så rikligt i svenska äpplen – – – och därmed i svenskt äppelmos som ju innehåller konserveringsmedlet natriumbensoat. Allt hänger ihop!

Vad gör vi? Jag föreslår att vi planterar våra egna äppleträd! Och kokar själva små mängder äppelmos utan konserveringsmedel. För vi vill inte ha ett hållbart äppelmos!

Och ingen upplevelseindustri i världen kan slå ett blommande äppelträd!

”En morgon står trädgården full av tankfulla andeväsen.

Det är äppelträden som blommar.”

skriver Sven Delblanc i boken ”Livets ax”:

Snart är det äppelblommans tid. Äppleblommorna som bjuder på den generösa mångfalden i paletten: De kärleksfullt kaxig röda blomknopparna hos Himmelstalund. De milt blekrosa hos Sävstaholm. Celliniäpplets blomknopp är blygt gulrosa medan Sparreholm klär sitt träd i fräckt grönrosa kostym.

Planteringstiden är både höst och vår, men mest pålitlig är våren, och runt trädet planterar vi sticklingar av krysantemum från tiden före 11 mars 2011. Och det gör vi för att hylla livet när tjälen gått ur jorden i köldens rike norr om musiken.

Uppflugen i ett äppelträd ropar jag:

Bort, bort från barbariet, bort från den sjuka dumheten, kortsyntheten, vinsttänkandet, bort från Girigheten! Bort från entreprenörerna. In i de godas experiment, in i förändring, bort från det statiska bokstavstrogna ortodoxa, fundamentalistiska in i det humana omtänksamma, solidariska, bort från den ekonomiska spekulation en och fallskärmarna. Vi vill ha luft, barn och medkänsla och rättvisa, ni vet som vi trodde på ända sedan den franska revolutionen.

Och det är konsten som utan risk kan pröva alla dessa värden. Det är den goda skaparkraften som skulle kunna göra jorden beboelig igen. Kultur som mänskans värn mot barbariet!

Är det för stora ord? Låt oss titta här omkring. Här i rummet!

48 fantastiker som trotsar den snöda vinningens moral. Och det är ju inte bara de. Vi känner ju alla till att det smygs med dikter i skrivbordslådorna, att färgtuber kläms och dukar spänns så fort ungarna är lagda, och det knäpps med kameror och dunkas i vävstolar, det knådas i lera och och viskas och ropas på folkets–hus–scenerna…överallt. Hammarens slår mot silverämnet, glasbubblan blåses över härden, drejskivans snurrar, en sjudande skaparkraft som pågår pågår pågår!

Här inne finns spjutspetsarna, de djärvaste, de som inte låtit självkritiken och marknadskrafterna bedöva drömmarna. Hur många av alla dessa runt Galleri Kocks väggar och ute på golvet här – hur många tror ni kalkylerar med de 73 miljoner som staten satte till för att främja – eller ska vi säga tämja – kulturlivet.

Jag lovar: ingen! De flesta kände inte ens till dem!

Men här inne är manifesterat det som finns där ute i ateljéerna och verkstäderna: Lusten, tvekan , tvivlen, smärtan, oron, envisheten. Och de enastående gudabenådade ögonblicken då himlen jublar – när materialet följer känslan och känslan följer materialet!

Och därmed förklarar jag Galleri Kochs utställning över Konstvandringen 2011 för invigd!

Carl Otto Evers

...

2011-03-01T13:15:00.001+01:00

WE HAVE TO

2011-02-08T08:32:00.003+01:00

MOVING FORWARD

Läser artikel...

2011-02-02T11:05:00.011+01:00

...om Sommerstad. Tycker det är intressant att journalisterna fortsätter att ställa frågan "Men är det verkligen realistiskt/möjligt att vrida tiden tillbaka..." (har hört/läst den förut) i samband med diskussionen om att stoppa vinstintressen i skolan.

Men tänker att med tanke på Björklunds idoga arbete de senaste åren med att vrida klockan tillbaka till 40-talet så skulle ett förbud mot vinstdrivande skolverksamheter i själva verket betyda att vi gör helt om och börjar gå framåt igen... och kanske skulle vi då så småningom hinna fatt realtid för att ÄNTLIGEN kunna ta ett steg in i framtiden.

Fotografi av elevbänk, Montessoriskolan Stenungsund 2009.

MÅLAR DÖDA FÅGLAR

2011-01-28T10:27:00.002+01:00

o tyngdlösa tyngdlyftare.

Inser att jag trivs med ovissheten o förstår att jag är starkare än jag någonsin kunnat tro.

ATT SÖKA

2011-01-19T20:44:00.002+01:00

drömde att månen föll ner i min trädgård, studsade ut i rymden och försvann

2011-01-19T20:29:00.002+01:00

MÅNEN ÄR FULL

2011-01-18T20:11:00.002+01:00

...och jag funderar på om en bild på månen kan vara ett bra underlag för sokratiska samtal.

MÅNGALEN

2011-01-12T22:00:00.001+01:00

Och så fick jag då äntligen den andra halvan av månen på bild ikväll!!!
Där ligger bla Stillhetens hav, Fruktbarhetens hav, Farornas hav och Drömmarnas sjö.

Nu inväntar jag den 18 januari då det skall vara fullmåne och hoppas på molnfritt.

Teleskop är en fin grej om man vill byta perspektiv på tillvaron.

MAN FÖRSTÅR SIN LITENHET

2010-12-28T08:22:00.004+01:00

gamla anteckningar...

2010-12-06T15:11:00.002+01:00

...skvallrar om de verkliga tankarna.

Inser vart jag egentligen vill och att jag just nu strävar i fel riktning.

Så vad gör man med en sådan insikt?

I DEN PROXIMALA UTVECKLINGSZONEN? ELLER BARA I DUMHETENS LAND?

2010-11-15T06:45:00.001+01:00

Läser tjocka tunga böcker på engelska.

Det är svårt, jättesvårt.

Det går långsamt, jättelångsamt.

Och jag tänker ofta att, nu ger jag upp… men så vet jag också att det är i just det där motståndet som det händer mest. När man sträcker tårna bara en liten liten bit utanför det kända.

…så lika ofta tänker jag att, jag skall nog visa mig själv att jag kan.

LJUD SOM INTE HÖRS

2010-11-10T06:47:00.001+01:00

I går kväll fick vi strömavbrott.

Spelade TP med äldsta dottern till tysthet och fladdrande ljussken.

Vi förberedde oss på en kall natt med extra täcken och filtar.

Somnade till tysthet man glömt fanns.

Vaknade en timma senare av burrande kylskåp, avfuktare, värmepumpar…

...kände att jag hellre hade frusit.

Nytt...

2010-11-05T08:35:00.003+01:00

...vill vidare, måste hållas igen, för det är inte mitt, det är deras.*

Rörelse blir bild blir musik.

Jag blir sugen på att göra själv.

Hoppas på samma nyfikenhet hos dem som jag känner i mig.

*Planerar kommande konst-projekt för ungdomarna på Nike.

*

2010-11-03T17:45:00.002+01:00

NÄR ALLT BÖRJADE

2010-10-28T14:52:00.001+02:00

...fortfarande samma tankar men i nya lager.

*

2010-10-26T10:21:00.000+02:00

*

2010-10-19T18:42:00.000+02:00

det är tisdag

man väntar på en buss

man tänker lite på livet

Höst

2010-10-06T16:19:00.000+02:00

20:02

2010-10-05T10:30:00.000+02:00

Nu bloggar jag på jobbet!!!

2010-09-17T18:13:00.007+02:00

Äntligen har jag färdigställt vår Nike-blogg. Här finns återgivet de tre gångna terminernas arbete.

Ett steg i att förtydliga det otydliga.

Vi vill visa processen, samtalen och de små, små ögonblicken som för frammåt, bakåt eller åt sidan. Det som aldrig blir synligt i det materiella...

...i produkten.

Det har visat sig vara svårt att ge en tydlig bild av hur verksamheten ser ut och på ett tydligt sätt förklara på vilket vis de konstnärliga processerna kan tillföra något i den enskilde personens (inte då bara deltagarna utan även för mig som handledare) lärande om sig själv, sin omgivning och samspelet med andra... sitt då, sitt nu och sin framtid.

Jag hoppas att processbloggen skall leda till en större tilltro till de estetiska lärprocessera och tvätta bort flumstämpeln som Björklund genom media lyckats befästa i människors medvetande som en absolut sanning. Bort med den!

NIKE-BLOGGEN

Avslutat ett uppdrag...

2010-09-02T19:41:00.003+02:00

...och gör nystart.

...

2010-07-31T12:17:00.002+02:00

MODELL TAR FORM

2010-07-19T08:32:00.005+02:00

NORDISK KURS 2010: FESTEN

2010-07-19T08:13:00.017+02:00

Tagna med Diana Mini.

DIANA & JAG

2010-07-19T08:07:00.006+02:00

ÄNNU EN...

2010-07-04T19:11:00.000+02:00

TIDIG MORGON

2010-07-03T23:43:00.004+02:00

FRAMÅT

2010-06-30T23:50:00.001+02:00

RÖDA STEN

2010-06-29T22:13:00.002+02:00

grön bro

RÖDA STEN

2010-06-28T21:47:00.004+02:00

svart vägg

BYGGER SMÅ HUS...

2010-06-12T22:41:00.000+02:00

...till en karta.

Vägarbete...

2010-06-01T10:32:00.005+02:00

INLEDNING
Det är valår i år. Partiledardebatterna avlöser varandra i medierna och utbildningsområdet är ett hett diskussionsämne. Senast var det Maria Wetterstrand vs Jan Björklund i svt:s Agenda. Björklund pläderade som vanligt för ordning och reda, fler och tidigare betyg och mer tyngdpunkt på ämnena matematik, svenska, engelska och om hur illa vi ligger till i internationella kunskapsmätningar medans Wetterstrand kontrade med vikten av kreativitet och kritiskt tänkande och pratade om hur bra i vi i Sverige är på dialog och elevinflytande, ”är det verkligen den Kinesiska skolformen vi bör sträva efter här i Sverige?”. Björklund lutar sig mot att ”detta är vad föräldrarna vill ha” medans Wetterstrand hänvisar till den senaste forskningen, utan att referera. Björklund svarar med att det går att hitta forskning som stödjer båda ståndpunkterna (även han utan att referera), och visst har han rätt i det… men vad får vi egentligen ut av de här debatterna? Vad blir egentligen tydligare? Vad menar Wetterstrand egentligen med kreativitet och vad menar Björklund egentligen med kunskapsmätning?

Egentligen är allt väldigt otydligt nära på abstrakt. I den här texten struntar jag i att försöka ge mig på att förklara vad Björklund egentligen menar, jag har fortfarande inte hittat den forskning som han lutar sig mot, men jag vill gärna reda ut vad Wetterstrand menar,,, men ur mitt perspektiv. Dels för att jag själv använder de där argumenten och dels för att det verkar finnas en hel skolvärld och ett helt samhälle som vill få en konkret förklaring på vad det är som är så viktigt.

Den allmänna uppfattningen, eller den som man oftast hör är att de estetiska lärprocesserna skall göra skolan roligare. Det kan förståss ligga något i det men samtidigt är det en mycket ytlig förklaring och ett ganska svagt argument för varför detta slags lärande är just viktigt. Om det enda argumentet för estetiska lärprocesser är att det skall vara roligt så står vi snart där och munhugger med någon annan som menar att det faktiskt inte kan vara roligt hela tiden, ”livet är inte roligt jämt”. Och än värre, om eleverna tror att det estetiska lärandet bara är till för att göra skolarbetet roligare, hur motiverar vi då den som inte känner sig hemma och trygg i de kreativa processerna och de gestaltande kommunikationsformerna, och därmed kanske tycker att det är ganska tråkigt.

Vi som jobbar med bild och estetiska lärprocesser i skolan kan förståss sätta fingret på och ge en förklaring till vad man lär och hur man kan använda sina kunskaper. Eller kan vi det? Kan alla det? …och spelar det någon roll om vi kan förklara, om varje elev sedan möter andra lärare och vuxna som lever med föreställningen om att bild är ett roligt inslag i allt det andra viktigare, allt det andra som är det som räknas.

Javisst, det är valår i år. Men det är valår varje år. Vi väljer att stå tillbaka när estetisk verksamhet tas bort som kärnämne på gymnasiet, vi väljer att inte ställa oss upp och skrika när matematik och svenska beläggs med meritpoäng, vi väljer att inte visa vad vi gör och konkret förklara nyttan av vad arbetet resulterar i. Vi väljer hela tiden.

Frankensteining!!!

2010-05-31T09:53:00.004+02:00

När lät du dina elever frankensteina senast?

De flesta slöjdlärare gör det, en del ofta andra mer sällan... men hur omnämner vi arbetet??? ..."hållbar utveckling", "återbruka", "re-doing" mm.

Det känns som om detta verb har en långt mer igångtriggande och kreativt utmanande potential... smaka på det, använde det, sprid det!
FRANKENSTEINA

Klicka på bilden och läs

HÄRMAR...

2010-05-13T17:46:00.005+02:00

...med ungdomarna på jobbet.

På en promenad fick de i uppdrag att reaktivera Erik Berglins verk Old and new possibilities.

"I strongly felt that I had to risk something or maybe everything."

Hur tar vi oss an vardagen, kör vi safe eller tänjer vi gränser? Kör vi i själva verket safe när vi tror att vi tänjer på gränser eller tänjer vi egentligen på gränser då vi tror att vi kör safe? Hur vet man om det man gör är en utmaning?

Finns det en risk att man gör sådant som av andra anses modigt för att verka modig? Hur ofta utmanar man egentligen det som är mod för en själv?

Vilka risktagningar ger oss nya möjligheter och vilka begränsar oss bara ytterligare?

Ibland har man en idé...

2010-04-15T19:33:00.002+02:00

...och när man börjar reda i trådarna så finner man att allt bara stämmer.

Kontakter från då och nu och deras skilda erfarenheter vävs samman med mina och växer till något större fyllt av mening… man är en del av… och det känns i hela kroppen att det är något bra på gång.

“That is my concept of art which I call the extended concept or art of the social sculpture.”

J. Beuys

DET CYKLADES...

2010-04-15T19:29:00.001+02:00

...under konstvandringen.

VERNISSAGE

2010-03-27T18:21:00.006+01:00

...två fina barn skålar i päronbubbel.

..."motvals"

vändzon

2010-03-15T19:03:00.000+01:00

...

2010-02-26T10:54:00.001+01:00

sno:

2010-02-20T18:09:00.001+01:00

Om skolan och valfriheten.

2010-01-03T10:54:00.007+01:00

Funderingar kring Rothsteins bok "Vad bör staten göra?"
Demokratins svarta hål beskrivs som ett av tre grundproblem med den svenska välfärdsmodellens ”högkvalitativa standardlösningar”. Demokratins svarta hål uppstår enligt Rothstein då medborgaren tvingas godta statligt bestämda organisationers tjänster. Man ”hamnar i händerna på fältpersonalens inställning, ambition och attityd”, något som är svårt att styra centralt av dem som medborgaren godkänt genom de demokratiska valen. Det är just den begränsade valfriheten som skapar det svarta hålet. Rothsteins lösning är att staten lejer ut tjänster till privata bolag. Hans medicin lyder alltså ökad konkurrens. Men jag funderar på om privatisering verkligen är enda sättet att skapa valfrihet och om den ekonomiskt styrda konkurrensen i själva verket för mer ont med sig än gott. Hur mycket vill vi offra för vår valfrihet? Jag tänker att en marknad där det finns ett ekonomiskt vinstintresse riskerar att fyllas med en mängd produkter med samma innehåll men olika förpackning. Förpackningar som i slutändan bekostas av konsumenten. Jag tror liksom Rothstein på konkurrens men inte ekonomisk sådan. En känd konstnär Joseph Beuys har sagt att ”Kreativiteten är det verkliga kapitalet” och jag tror att det ligger mycket i detta. I min värld skulle skola, vård (och eventuellt en del andra saker) bekostas och genomföras av staten men medborgaren skall ha rätt att välja t.ex. skola eller vårdcentral. På så sätt skulle det uppstå en konkurrens som gynnar kvalitet, och eventuell ekonomisk vinst skulle gå tillbaka in i systemet och ge möjlighet till vidare utveckling och ytterligare kvalitetshöjning. Istället för att sälja ut skola och omsorg och låta skattemedel i form av skolpeng gynna en vinsttörstande marknad får man ett slutet system med goda utvecklingsmöjligheter.
Rothsteins resonemang om den solidariske individualisten köper jag till viss del. Jag tror inte heller att människan i grunden är egoistisk. Jag tror dock att den valfrihet som dagens ”individualister” tror sig ha till stor del är inbillad. Man tror sig ha valfrihet för att man är fri från staten, istället blir man slav under kapitalet vilket ställer mycket större krav på medborgaren i form av kritiskt tänkande och förmågan att analysera och utvärdera sina val. I en värld där ALLT skall väljas finns också stor riks att det genomförs många, väldigt många, oreflekterade val vilket såklart utnyttjas av marknaden.
Rothstein menar att fyra villkor måste uppfyllas för att man skall kunna genomföra hans förslag om en välfärdsstat kombinerad med valfrihet och konkurrens genom privatisering: 1) Alla serviceprodukter måste följa samma regler vad gäller kvalitet och standard. 2) Icke-offentliga serviceproducenter få inte ta ut en högre avgift än de offentliga producenterna. 3) Samtliga serviceproducenter måste dela ansvaret för ”de kostsamma och besvärliga fallen”. 4)Producenter får inte ges rätt att avstå en kund på grund av ras, religion, kön eller social tillhörighet. Men hur tänker han här. Om villkoren 1 och 2 följs så har jag svårt att se hur man skall åstadkomma den konkurrens som Rothstein så varmt förespråkar. Villkor 3 ser jag som ytterst svårt att styra. Vem skall hålla koll på detta och vem bedömer vad som är särskilt kostsamma och besvärliga fall? Något som han själv till och med ifrågasätter. Villkor 4 är kanske det som ändå blir lättast att efterfölja eftersom dessa frågor redan finns starkt reglerade i lagstiftning. Det känns som om hela Rothsteins idé kräver en massiv central detaljstyrning och utifrån ett skolperspektiv så frågar jag mig vad detta innebär för den framtida skolutvecklingen?

TRADERA

2009-12-20T21:46:00.001+01:00

trade´ra verb ~de ~t ORDLED: trad-er-ar SUBST.: traderande, tradering
överföra (sägen, sång e.d.) muntligt från generation till generationKONSTR.: ~ ngtHIST.: sedan 1902; av lat. tradere 'överlämna; meddela'

Livet är inte logiskt.

2009-11-23T12:05:00.008+01:00

Jag -scenskräckens, armhålssvettens och det nervösa skrattets härskare känner plötsligt ett behov av att få spela teater. Att få skrika ut långa och överdrivet välartikulerade monologer om allt som stör, berör och förgör. Om allt som gör mig arg, vilsen, maktlös …och litenrädd.

Jag -scenskräckens, armhålssvettens och det nervösa skrattets härskare vill se publik som skruvar sig i sina stolar och gråter i smyg. Vill se hur åsikt byts till insikt och hur förvirring flyr ett tonårshjärta. Vill äga styrkan att inte vara arg, vilsen, maktlös …och litenrädd.

LUFTNING AV HEMLIG DRÖM

2009-11-09T20:46:00.004+01:00

En dag skall jag lära mig spela kontrabas.

FÖRRA TERMINENS PROJEKT MED UNGDOMARNA PÅ NIKE...

2009-10-12T10:07:00.008+02:00

...har nu äntligen rots i land.

Iscensatt fotografi på tema MOD.
Process: Söka information om gudinnan Nike. Kolla upp konstnärer som arbetar med iscensatt fotografi. Pröva att inta nya roller, i samband med detta presentation av konstnärern Catti Brandelius. Mycket undersökande arbete i ateljén och på studion.
Resultat: logotyp för projektet Nike-ungdom.

DET ÄR SOM EN LITE LAGOM UPPFÖRSBACKE

2009-10-02T10:39:00.003+02:00

Man blir liksom automatiskt väldigt kläm-käck av att cykla sådär mycket, dessutom börjar man prata utpräglad göteborgska :) ...ja ni hör ju själva.

TVÅ ÖMMA BEN SENARE

2009-09-29T11:27:00.008+02:00

...dokumentation i rörlig bild kommer.

...

2009-09-20T18:40:00.001+02:00

Vissa dagar...

2009-09-10T22:26:00.003+02:00

...känns det som om allt är för sent.

Saker man så gärna vill förändra eller i alla fall påverka eller medskapa känns konstanta och konserverade... och man kommer på sig själv att tänka över saker som hur det vore att vara diktator, om det verkligen är en rättighet för alla att skaffa barn, hur man bör gå tillväga för att göra en statskupp, vad som är lättaste sättet att hjärntvätta någon på, om man skulle kunna komma undan med att avrätta några av de värsta oliktänkarna... fast det är tur att det inte händer så ofta... det är också tur att man dessa dagar inte är en person utan samvete och med lite för stor makt.

VISUELL KOMMUNIKATION

2009-08-15T08:42:00.003+02:00

En mycket liten bok...

The Messenger

2009-08-12T21:06:00.000+02:00

Generatorn och jag laddar nu inför vårt första performance!!!

NK2009 "Stedsrelatered instalasjon"

2009-08-10T15:46:00.007+02:00

UPPGIFT
Välj ut en plats någonstans på kurskårdens område. Analysera platsen. Gör en installation på platsen. Skriv en didaktisk reflektion med arbetet och installationen som utgångspunkt.

PLATSANALYS

Material
•Lättbetongblock
•Trä
•Hönsnät
•Sten
•Asfalt
•Metall

Vegetation
•Undanskymt
•Igenväxt
•Svårtillgängligt

Funktion
•Transportväg mellan asfaltsplanen och gräsmattan som är bortglömd, blockerad och står oanvänd.
•Containeruppställningsplats vilket gör att det också luktar illa.

FÄRDIG INSTALLATION

Tanken är att markera en bortglömd plats/väg.
Att göra betraktaren uppmärksam på att det utanför de allmänna och kända vägarna ofta finns platser med potential.
Att inte förföras av det vackra/sköna och rygga tillbaka för det som luktar illa är fult och oputsat varken i omgivningen eller i mötet med andra individer.

DIDAKTISK REFLEKTION

Olika didaktiska perspektiv:
•Verket som diskussionsunderlag.
•Verket som utgångspunkt till elevprojekt.
•Verket som modell för ett pedagogiskt och didaktiskt förhållningssätt.

Verket som diskussionsunderlag:
•Om platsers möjligheter och potential.
•Om möjligheter och vägval i livet.
•Om att se bortom/bakon det tillrättalagda och ytliga.
•Om färg, form, symbolik.
•Som underlag för bildanalys.

Verket som utgångspunkt till elevprojekt:
•Finn en plats som på något sätt berör dig. Det kan vara både positivt eller negativt.
•Beskriv känslorna för dig själv. Försök utröna varför platsen får dig att känna som du gör.
•Undersök platsens fysiska miljö (platsanalys).
•Kan du lära dig något om platsen?
•Kan du tillföra platsen något?

Verket som modell för pedagogiskt och didaktiskt förhållningssätt:
•Att i mötet med barn och unga alltid försöka se bakom/innanför.
•Att lära sig hitta flera olika vägar till handledning av barn och ungas lärande, inte bara de redan kända, markerade.
•Att finna barns och ungas egna platser och möta dem i deras intressen och vilja till utveckling.

SAKER SOM FASTNAR

2009-08-02T21:15:00.004+02:00

"Även den svagaste har rätt att trotsa sin egen religion ty vi lever bara på en liten, lite planet mina vänner!" Thomas Öberg, Bob hund

webb-tips!!!

2009-07-27T19:05:00.000+02:00

www.slutet.se

Fortsätter glappa...

2009-07-21T09:25:00.004+02:00

Jag flyttar tillbaka hit till glappet, flyttar även med mig alla inlägg från processbloggarna hit.

Känner mig mer hemma här.

Får se om det blir någon fortsättning på det här bloggandet.

Vill blogga mer om mitt arbete men vet inte hur mycket man vågar skriva pga sekretessen.

Skall fundera lite till på saken.

slutligen...

2009-05-24T22:23:00.000+02:00

Glöm inte

Var god avsluta affären
och publiceraresultaten.
Ryckigt och konstlöst, javisst,
men nödvändigt, innan eftertanken
åter skakar på sitt huvud
och säger nej.
Minns hur det var: vandringslusten
i blåsten på vägarna.
(Ur: "En gång till häst", Bo Grandien)

testar :)

2009-05-17T20:15:00.001+02:00

ATT UTTRYCKA ARG LÄNGTAN MINDRE ARGT

2009-05-14T21:24:00.000+02:00

...att visa missnöje och ifrågasätta utan att behöva agera varken myndig vuxen eller korrekt politiker.

Att berätta utan att skriva på näsan.

Att ifrågasätta utan att ha rätta svaret.

Att tillåtas vara otydlig och ha vaga funderingar.

-Du äger min berättelse.

VAGA IDÈER OCH HUVUDBRY

2009-05-11T20:39:00.000+02:00

Jag har en liten grej på gång…

Har funderat och funderat, försökt jobba mig ner till kärnan av vad jag håller på med, vad som är min längtan… mixar sedan detta med de senaste veckornas intryck och diskussioner.

Måste bara tänka lite till… lite klurigt är det.

Fortsättning följer :)

ett nytt sätt att se på längtan...

2009-05-10T21:05:00.001+02:00

Äh, va fan...

2009-05-08T20:29:00.000+02:00

När jag slår mig ner vid frukostbordet landar en liten
Med hjälp av den överför vi budskap till och mottager information från
Så är det i varje fall bättre än att gå bar på ena foten
täckta av sjöstjärnornas armar. Över undervattenslandskapet
är vackra. Mitt ansikte är alldeles leende
vindla genom passet. Vid vägen var en bäck och längre

Människan och talgoxen – två varelser i två skilda världar?
i detta kapitlet avser jag att vidga och fördjupa synen på kommunikationsprocessen
jag har ingenting emot att titta upp från kapten Haddock och dupontarna
-försiktigt, försiktigt!
Jag strålar ut helt olika attityder beroende på mina tankar
fick inte syn på det förrän man var alldeles inpå

Ref: Talgoxens livsuppgift är att följa sitt nedärvda instinktiva
annan ordning. Hos dem börjar bearbetningssamtalen med den mobbade
Vem tar nästa runda?

...det här blir INTE bra!!!

TILBAKA I SLUMPEN

2009-05-08T18:06:00.000+02:00

Vad tar jag med mig idag egentligen… att det är skönt att få tid att diskutera och vända och vrida i grupp men att det fortfarande är jag som bestämmer reglerna för mitt eget skapande :)

Inga svar men många kloka tankar att bearbeta och befrukta med sina egna.
Så vart börjar jag då?

Bilderna får ligga åt sidan ett tag, jag fortsätter att jobba med text och jag gör det med tipset om poeten Roberth Ericsson i bakhuvudet.

Jag tänker mig en text uppbyggd som en sång och reglerna lyder enligt följande.

Sex böcker numrerade från 1 till 6.

Första versen byggs upp av:
Första boken, första raden, första kapitlet.
Andra boken, andra raden, första kapitlet.
Tredje boken, tredje raden, första kapitlet.
Fjärde boken, fjärde raden, första kapitlet.
Femte boken, femte raden, första kapitlet.
Sjätte boken, sjätte raden, första kapitlet.

Andra versen byggs upp av:
Första boken, första raden, andra kapitlet.
Andra boken, andra raden, andra kapitlet.
Tredje boken, tredje raden, andra kapitlet.
Fjärde boken, fjärde raden, andra kapitlet.
Femte boken, femte raden, andra kapitlet.
Sjätte boken, sjätte raden, andra kapitlet.

Refräng byggs av:
Första boken, första raden, sista kapitlet.
Andra boken, näst sista raden, sista kapitlet.
Tredje boken, sista raden, sista kapitlet.

Tredje versen byggs upp av:
Första boken, första raden, tredje kapitlet.
Andra boken, andra raden, tredje kapitlet.
Tredje boken, tredje raden, tredje kapitlet.
Fjärde boken, fjärde raden, tredje kapitlet.
Femte boken, femte raden, tredje kapitlet.
Sjätte boken, sjätte raden, tredje kapitlet.

Ref.

Fjärde versen byggs upp av:
Första boken, första raden, fjärde kapitlet.
Andra boken, andra raden, fjärde kapitlet.
Tredje boken, tredje raden, fjärde kapitlet.
Fjärde boken, fjärde raden, fjärde kapitlet.
Femte boken, femte raden, fjärde kapitlet.
Sjätte boken, sjätte raden, fjärde kapitlet.

...så får vi se vad det kan bli :)

SJÄLVRANNSAKAN

2009-05-07T19:41:00.000+02:00

Jag är helt klart överenergisk (utan att vara psykoterapeut har jag ställt den diagnosen på mig själv).

Just nu jobbar jag med ett gäng ungdomar som är precis raka motsatsen.

Ibland funderar jag på om det är de som ska lära av mig eller om det är jag som borde lära av dem…

…slappna av lite och inte alltid vara så förbannat korrekt och rädd för att göra fel

Och jag tror att jag lärt mig en del av dem, på gott och ont… bara en sådan sak som att jag missat att vi har kurslitteratur… jag hade missat, eller jag har ett svagt minne av att jag visste men på något vis har jag ändå lyckats förtränga. Jag vet inte om jag skall vara lite stolt över det eller om jag skall bli upprörd, slita mitt hår och förbanna mig själv och min tankspriddhet. Min vän Julia, hon som känner mig väldigt väl, hon skulle säga BRA om hon visste.

Boken är i alla fall beställd och kommer vilken dag som helst och efter vad jag läst på mina vänners bloggar så kan jag se fram emot intressant läsning.

____________________________________________________________

Vad gäller mitt arbete med temat så trevar jag fortfarande efter vad jag egentligen längtar efter. Har jag någon stark längtan?

…och det har jag nog.

Jag har en längtan efter att förstå stora saker,,, jag rotar, trevar, vänder, vrider och slår knut på mig själv och tillvaron men utan att komma fram till något mer än att jag förstår ännu mindre. Också utan att lyckas förklara mer än vissa små delar och jag fattar inte hur jag skall bära sig åt för att förstå och förklara helheten.

Jag längtar efter att vara lite modigare, att våga kasta mig in i saker som jag inte är helt säker på att jag reder ut… det här året hade jag till exempel bestämt mig för att ta tag i mina rädslor. Gick ut starkt men fick kalla fötter och drog mig tillbaka. Kanske har jag fått nog av mod för ett tag, kanske måste jag bara få stanna upp och vila i det ny-trygga, det som så nyss var det o-trygga. Kanske måste jag vänta ett litet, litet tag innan jag vågar ta tag i schenskräck och prata-engelska-fobier.

____________________________________________________________

Idag hade jag ett intressant samtal med en ny bekantskap. Vi hade så mycket gemensamt, även om hon hade låååångt mer erfarenhet än mig, men det kändes så skönt att prata med någon som hade samma ”tänk” kring konst och pedagogik… och vi kunde dela erfarenheter och känna igen oss i varandras beskrivningar.

När hon lämnat mig på mitt kontor så förstod jag att allt det där jag sade i början av detta projektet är helt omöjligt för mig att införliva eftersom det skulle innebära ett steg tillbaka… jag är inte samma nu som för fem år sedan… den jag är idag VILL teoretisera, VILL tänka mer och producera mindre materiellt.

Här nedan är ett litet utsnitt ur den text jag skrev i ”brevet” som blev min gestaltning under förra kursen:

Om man ser på pedagogen som en konstnär, Joseph Beuys skulle nog inte ställa sig främmande inför tanken, så kunde man också leka med idén om att eleverna är materialet… ibland har inte materialet de egenskaper som man försökt att föreställa sig i sin planering, sitt skissande. Då måste man lära sig att tänka om, använda en annan teknik eller kanske uppfinna nya… allt för att försöka åstadkomma den perfekta gestaltningen/det ultimata lärandet/en konstruktiv utveckling. Man skulle också kunna se eleverna som medskapare i ett gigantiskt interaktivt verk där framtiden är en ständigt föränderlig gestaltning… förmodligen var det väl just detta Beuys menade då han påstod att ”varje människa är en konstnär”.

Och det är nog så att jag mer och mer börjar se mitt pedagogiska uppdrag som en konstnärlig process och något som faktiskt berikar mitt skapande och gör det meningsfullt/meningsskapande. Konsten och pedagogiken har smält samman och blivit ett och ibland har jag svårt att skilja dem åt. Förut vara jag lite rädd för detta men nu känns det bra...

...till och med ofrånkomligt.

2009-05-05T08:50:00.000+02:00

Ett möte i skogen

2009-05-04T22:54:00.000+02:00

Vi tittade länge, länge på varandra...

Tryckt kunskap blir poesi?

2009-04-24T16:42:00.001+02:00

BYGGER BO I MARKEN

2009-04-23T21:32:00.000+02:00

KAOSAR

2009-04-21T19:38:00.000+02:00

Välordnade texter med tillhörande bilder blir sönderkaosat och komponerar till nytt innehåll, nya betydelser.

Jag klipper och tecknar och undrar fortfarande lite över vad jag håller på med men försöker skita i det.

Stod och bläddrade lite förstrött i Majakovskijs diktbok ”Jag” och hittade den här texten…

I gravhögar av böcker

där dikter ligger begravna,

ska ni upptäcka några stålblänkande rader-

lyft dem

med aktning och vördnad
ur graven,
de är gamla

men ännu hotfulla vapen

…tänker att det på något sätt säger något om vad jag håller på med men jag kan ha fel.

LÄNGTAR UTANFÖR KROPPEN OCH UT UR BURKEN

2009-04-20T06:27:00.000+02:00

Att prata om ”slumpen” som verktyg är nog egentligen lite klumpigt… i alla fall LÄNGTAR jag efter att arbeta lite mer ohämmat och oretuscherat (vilket förmodligen också kommer visa sig vara fel ordval).

Jag är oftast väldigt kontrollerad i mitt gestaltningsarbete. Jag har många idéer men prövar bara ett fåtal… har funderat en del på om detta beror på någon form av rädsla för att misslyckas… jag väljer bara att genomföra det som känns bra redan från början.

Jag brukar förklara detta med att ”jag skissar mycket i huvudet” – i det här projektet tänkte jag försöka skissa lite mer utanför kroppen.

I alla de projekt jag genomfört här på HDK har jag också jobbat mycket digitalt – nu vill jag ta mig utanför burken för ett tag utan att för den sakens skull förbjuda mig att använda den.

Okay...

2009-04-19T20:39:00.000+02:00

...slumpen som verktyg...

...ett gammalt lexikon som material.

Vi får se vart det bär :)

GÅRDAGENS INTRYCK OCH TANKAR - ord, bild och slumpen som verktyg

2009-04-17T09:02:00.000+02:00

Igår var jag på Nordiska Akvarellmuséet och såg ADAM SAKS – LONESTAR, vi fick också en kort workshop kring gestaltning med ord och bild i kombination. Väldigt inspirerande. Kristian som guidade oss visade bilder och pratade kring hur olika konstnärer jobbar med text i sina verk… han nämnde att många textförfattare under sjuttiotalet använde sig av slumpen i sitt arbete. Som exempel tog han David Bowie som tydligen använt sig mycket av just slumpen då han komponerat texter.
Ett kul klipp på samma tema…

Öyvind Fahlström

Jag tror inte att jag är så bra på allt vad detta tema innebär...

2009-04-15T21:02:00.000+02:00

Är inte så bra på längtan…

Min längtan övergår allt som oftast i otålighet
…vill att saker skall ske snabbt, snabbt, snabbt och bär ofta på en känsla av att jag är motarbetad.

Erik Berglin ställer sin kamera på självutlösaren och springer sedan fram och klättrar upp i olika saker för att se hur långt han hinner innan kameran knäpper av.

JAG TROR JAG LÄNGTAR EFTER ATT SLUTA TEORETISERA ALLT SÅ FÖRBANNAT FÖR ETT LITET TAG :)

2009-04-14T22:03:00.000+02:00

Hittade den här lilla texten i en bok som tydligen tillhör Biblioteket på mitt gamla gymnasium… hoppsan!

Om du vill förstå allting kan du väl köpa ett uppslagsverk och läsa in

A-E, F-J, K-O, P-T, U-Ö

Sen behöver du inte vara rädd mer

Aldrig närma dig känslan,

fantasin och

det ofattbara

eller ens fråga dig

varför bladet är grönt

- du vet att det beror på klorofyllet – varför droppen skimrar av färg – du vet att det beror på ljusstrålens in- och utfallsvinkel

- Så skyddad

och så

förlorad.

Ur boken ”Här är jag var är du – tonårsdikter”, Tidens förlag.

ÖNSKAN-LÄNGTAN

2009-04-08T18:47:00.000+02:00

Tänker att man talar om längtan när det gäller saknaden av en viss företeelse eller ett visst sammanhang… när det gäller begär efter prylar och dyl. är det väl snarare önskningar man talar om… eller är längtan och önskan samma sak?

Är en önskan något som man tror kan vara svår att få men ändå önskar att man hade och en längtan är till något specifikt som man vet kommer inträffa eller som man vet att man kommer få?

Jo men så är det nog…

omedvetet - medvetet

2009-04-07T13:22:00.000+02:00

längtan
läng`tan subst., best. f. ~, n-genus ORDLED: längt-an• starkt inre behov av ngt som man en tid varit utan (el. aldrig haft) {eönskan}: hemlängtan; skönhetslängtan; ömhetslängtan; ~ efter sommaren; ~ till havet; ~ efter barnKONSTR.: ~ (efter el. till ngn el. ngt)HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. länktan
2009-04-07 Nationalencyklopedin • Ordbok

Tänker att längtan kan vara både medveten och omedveten. De senaste åren upplever jag inte att jag längtat så mycket, har haft fullspäckat schema med studier, arbete, man, barn och trivts bra med det eftersom jag har fått göra det jag velat. Men trots att jag inte burit på någon medveten längtan så…

Jag kan komma på mig själv med att jag faktiskt längtat efter olika saker men upptäcker det inte förrän det verkligen inträffar. Jag gillar det, att inte ha tid att längta aktivt så som man gjorde när man var liten… att längta gör tiden långsam. Jag gillar inte långsam tid, den gör mig lamslagen och loj. Långt mer tillfredsställande då att plötsligt slås av att man fått något man längtat efter utan att riktigt vetat om det.

Som den sköna känslan igår när jag för första gången på länge hade en heldag i ateljén… och våren var där och stannade upp tiden så att nuet infann sig. Våren och tid i ateljén hade jag verkligen längtat efter utan att jag riktigt visste om det.

LÄNGTAN

2009-04-01T17:05:00.000+02:00

2009-03-27T06:44:00.000+01:00

SUMMERING

2009-03-20T22:32:00.000+01:00

Mycket snack
Lite verkstad

Stor utveckling…
…dock osynlig.

Resultat:
INSIKT OM HUR TID SKALL FÖRVALTAS

KREATIVITETEN: DET VERKLIGA KAPITALET

2009-03-12T21:36:00.000+01:00

I Ny ungdom skriver man om skolans MTM-isering... Med detta menar man att skolan ständigt blir allt mer byråkratiserad och formaliserad och att detta leder till avpersonifiering av undervisningsprocessen. Man vill ha allt mer finmaskiga kontroller. Man kräver inte mer av barnen idag än tidigare men det stora behovet av bevis för hur mycket man lärt tar udden av själva lusten till att lära.

MTM

MTM, Methods-Time-Measurement, metod för arbetsstudier, utvecklade i USA under 1940-talet för främst tillverkningsarbete, men har senare kommit att anpassas till bl.a. konstruktions-, underhålls- och kontorsarbete. MTM används i kombination med statistiska metoder för att förbättra arbetsmetoder och sätta ackord. I svensk industri introducerades MTM omkring 1950 (Volvo Skövdeverken) och fick snabbt stor spridning. Metoderna förfinades i flera steg till större snabbhet, precision och applicerbarhet; sedermera även med datorstöd. MTM kritiserades starkt från fackligt håll under 1970-talet men har försvarat sin position. Svenska MTM-föreningen bildades 1955 (sammanslogs 1972 med Sveriges Rationaliseringsförening till Sveriges Rationaliseringsförbund, SRF), och 1957 bildades International MTM Directorate (IMD).
Litteraturanvisning
G. Luthman m.fl. (utg.), MTM i Sverige 1950-1990 (1990).
Källa NE.

Jag tänker att det beror på att man, trots läroplaners och kursplaners fina ord, egentligen fokuserar på att uppfostra goda producenter och framför allt konsumenter... att markanden och det gamal utslitna "TID ÄR PENGAR" får styra.

Tänker på hur det kunnat vara om man intog en helt anna hållning och värdesatte helt andra saker i samhället. I boken "Varje människa en konstnär" skriver författaren om hur Josef Boys ville se ett samhälle där marknaden och ekonomin inte sågs som kapital... det verkliga kapitalet är enligt honom människans inneboende kreativitet. Vi är alla medskapare av det gemensamma verket, samhället.

Jag tänker på pjäsen som sattes upp av mina teatervänner under gymnasietiden. Momo - eller kampen om tiden... tänker på tidstjuvar.

Ser på Kalla fakta och förundras än en gång över hur de högt uppsatta roffar åt sig av kakan medans de spelar lotto med våra pensionspengar.

Ser på hur finanskrisen sköts och hur företagsledare med månadslöner större än min årslön har mage att be de anstälda dra eller jobba för mindre pengar medans de filar på sina bonusavtal.

...utnyttja eller bli utnyttjad.

Tycker det är konstigt att revolutioner inte inträffar oftare!

TIDSPRESS och MTM-isering…

2009-03-11T06:57:00.000+01:00

Hinner aldrig blogga. Skall försöka med ett längre inlägg inför fredagens seminarie som jag också skall försöka vara med på.

Hinner inte heller kommentera era bloggar men jag läser och tycker att ni alla är så jäkla bra och verkligen igång med full energi.

Är förvirrad i tiden och kom på igår att jag inte ens vet när den här kursen är slut. Hur lång tid är det kvar?

Efter att barnen nu äntligen flyttat in i eget sovrum så finns det plötsligt tid att läsa en stund innan man somnar. Vilken frihet! Har nu läst ut boken ”Ny ungdom” och tankarna rör sig nu kring MTM-isering och skola.

Iscensatt fotografi hägrar fortfarande. Skoltavlan har inte kommit på plats ännu men är på gång. Jobbar i brun-skala.

Peruken har vandrat runt kring familjemedlemmarna. Sonen var slående lik mig som liten då han fick på sig det långa röda.

Min M såg ut som bockstensmannen :)

Hair

2009-03-04T10:51:00.000+01:00

Efter en het bjudningsduell igår på Tradera är jag nu lycklig ägare av en guldblond peruk...

Lite hårnostalgi :)

ISCENSÄTTA KÄNSLOR

2009-03-02T13:32:00.000+01:00

Tänker jobba lite med iscensatt fotografi. Har sökt med ljus och lykta efter en gammal skoltavla… ni vet en sådan där brun eller grön som fanns i skolorna innan whiteboarden.

Efter att ha letat förgäves och varit på väg att ge upp så kontaktade jag personalen på förskolan som idag huserar i min barndoms låg- och mellanstadieskola och där fanns det flera stycken… bara att hämta :)

Så nu har jag delar av min rekvisita... snart kan jag sätta igång… skulle bara behöva få tag i peruker också. Någon som vet vart jag skall leta?

SKOLTID

2009-02-19T16:56:00.000+01:00

Jag har upplevt min egen, halva för ett av mina barn och tagit del av fragment ur andra vuxnas och andra barns.

Det finns så mycket som gör mig ledsen och förbannad, så mycket som får mig att vilja förändra. Problemet är att jag inte vill vara där,,, i skolan. Om man ine vill vara i skolan är det inte helt idealiskt att ha utbildat sig till lärare men det finns hopp. Hopp om att lyckas skapa andra sammanhang. Nya platser utanför de gulteglade byggnaderna...

På vems villkor är barn i skolan? Denna plats som dom är förpliktigade att gå till varje dag i tio år eller mer. Tio år är en lång tid om man upplever att man inte passar in. Tio år är en lång tid ur en vuxens perspektiv... ännu längre ur ett barns.

Den här typen av formulär kommer nog de flesta lärare att någon gång stöta på... en del fyller snällt i och tänker att de är ju utbildade och kan ju sin sak. Andra gör som jag och vägrar... undrar just vilken diagnos de skulle ge mig om de fick chansen.

BRING IT ON

2009-02-19T14:20:00.000+01:00

ATT UTVÄRDERA EN OUTVÄRDERANDE UTVÄRDERING

2009-02-19T11:07:00.000+01:00

"UTVÄRDERA
u`tvärdera verb ~de ~t ORDLED: ut--värd-er-ar SUBST.: utvärderande, utvärdering• (noggrant) bedöma värdet av (resultatet av) ny verksamhet e.d. {eevaluera}: ~ projektet; ~ skattereformenKONSTR.: ~ ngtHIST.: sedan 1954"
2009-02-19 Nationalencyklopedin

"Utvärdering, evaluering, sammanfattande term för metoder som syftar till en systematisk bedömning av resultat och långsiktiga effekter av genomförda insatser."
2009-02-19 Nationalencyklopedin

Har vid tre tillfällen nu fått brev från SCB om att jag måste göra utvärderingen av min sammanlagda lärarutbildning. Men jag börjar och det tar emot... tycker att många av frågorna är totalt omöjliga att besvara entydigt och hur jag än försöker välja ett alternativ som känns så nära min egen upplevelse som möjligt så ser jag framför mig hur mitt svar kommer att tolkas enligt ett generaliserande regelverk och därmed kanske inte längre får den innebörd som jag avsett.

Det arbete jag just nu gör inom ramen för den här kursen känns som långt mer djuptgående och utvärderande...

Undrar hur SCB:s datasystem skulle reagera på ett utvärderingssvar i form av konstnärlig gestaltning?

IDAG HAR JAG SAGT UPP MIG :)

2009-02-16T19:49:00.000+01:00

Hur många gör egentligen det i dessa tider?
Den närmaste månaden kommer jag att dubbelarbeta. Dels på mitt nya jobb och dels på mitt gamla… vad det gör för mitt fortsatta deltagande i den här gestaltningskursen det återstår att se.

Just nu så håller jag på att klippa och klistra bland alla gamla tankar… tankar som uppstått i andra kurser här på HDK och tankar som uppstått i skolans verklighet. Allt detta är nog ett försök att finna ut varför det hela tiden skär sig mellan mig och skolan… varför jag aldrig riktigt känner att jag passar in. Kanske är det lättare att göra detta nu när jag faktiskt tagit mig ut ur skolans sammanhang och in i ett annat där möjligheterna till förändring och förverkligande av alla mina tankar är större…

EN BÖRJAN

2009-02-14T00:01:00.000+01:00

Vi tar oss tillbaka till mitt första inlägg i den här bloggen där nämner jag att jag under förra terminen gått kursen PDA410 och att jag där skissat på en egen teori om inlärning, inte något direkt revolutionerande resonemang men ändå något jag upplevt att jag måste göra för att ta mig vidare… Denna teori bygger på tanken om att man i lärandet måste se en koppling mellan dåtid, nutid och framtid för att kunna relatera de nya kunskaperna till sig själv och därmed internalisera dem… det är väl dit man strävar tänker jag… åt att göra kunskaper till en del av varje människa.

Det internaliserande lärandet består av tre huvuddelar: teoretiska, praktikbaserade och kreativa lärprocesser. Dessa tre har olika karaktär och tillför därmed olika perspektiv till lärandet. Ingen av de tre kan verka ensam utan måste hela tiden flätas samman och befrukta varandra för optimal effekt. Arbetssättet, oavsett vilken metod man väljer ger den lärande en uppfattning om helhet samt en koppling till den egna personen. Jag tänker dock att konstnärligt gestaltningsarbete som metod fungerar mycket bra i den här typen av lärande och mitt mål är att hitta vägar att applicera dessa processer i hela skolans verksamhet. Särskilt angeläget är det att införa det internaliserande lärandet i den senare delen av grundskolan och på gymnasiet där man på senare år halkat långt efter i jämförelse med hur utvecklingen sett ut inom förskolan och den tidigare delen av grundskolan.

Arbetssättet är radikalt och konstruktivt framåtsträvande men på inget vis någon ny tanke. Det går att finna i såväl forskares som konstnärers undersökande metoder och har ingått i många pedagogers och filosofers resonemang genom tiderna.
Jag tänker nu att jag skall försöka använda mig av min egen teori om inlärning i mitt gestaltande arbete. På ett sätt kan man ana att detta blir en sortering och förlängning av alla de arbeten jag genomfört under senare delen av lärarutbildningen...

...ingen tid att förlora,,, nu drar det igång :)

TACK, TACK, TACK...

2009-02-13T23:23:00.000+01:00

Ni gav mig så mycket inspiration allihop idag…

…härligt med nya människors tankar som man upptäcker är egna gamla tankar som i sin tur leder till nya tankar och på vägen hem önskade jag att jag fått den där diktafonen som jag önskade mig i julklapp, tankar och idéer har en förmåga att vara lika flyktiga som alkoholer när dom fortfarande är i någon form av odefinierat virrvarr i hjärnan… men nu har jag ju ingen diktafon så… jag lämnar er här för en stund och återkommer när jag samlat mig och har fått reda ut allt.

Idag har en ny relation inletts

2009-02-12T14:39:00.001+01:00

JAG + NIKE = SANT

SOVTID

2009-02-12T11:21:00.000+01:00

Under förra seminariet snuddade vi lite vid ämnet narkolepsi. Igår såg jag en dokumentär om några människor i England som led av sjukdomen. Jag funderade över hur frustrerande det måste vara att sova bort sådär mycket av tiden… en av dem kunde sova upp till nitton timmar per dygn.

Ibland kan jag själv bli frustrerad när jag tänker på hur mycket tid som jag själv sover bort… och då rör det sig ju bara om högst åtta timmar per dygn.

Den här killen har gett sig sjutton på att vänja kroppen vid att sova 2,5 timmar per dygn genom ”polyphasic sleep”. Detta för att få mer tid över och hinna mer.

Men hinner man verkligen mer för att man har mer tid? Finns det verkligen en koppling däremellan?

Jag själv fungerar så att om jag sover dåligt så får jag gjort väldigt lite på min vakna tid. Om jag däremot sover bra och lagom länge (ca åtta-nio timmar) så blir jag otroligt effektiv. Frågan är då om det finns någon mening med att få fler timmar om man ändå inte kan utnyttja tiden maximalt?

Det här youtube-klippet hittade jag på en väns blogg. Den är väldigt fin tycker jag. Undrar hur jag själv ser ut när jag sover? Har jag olika miner för mig? Snarkar jag? Rör jag mig mycket (förutom då när jag i halvvaket tillstånd förflyttar mig mellan barnens sängar då dom känner sig ensamrädda)? Pratar jag? Barnen pratar mycket i sömnen. Kanske skulle jag dokumentera en natts sömn...

JAG GÅR OCH RULLAR ETT SNÖKLOT

2009-02-11T00:05:00.000+01:00

Idag var första dagen på min filmstjärnekarriär :) Har agerat i en film för en vän som håller på med ett konstprojekt.

Hon regisserade mig i en två timmar lång performance där jag rullar en snöboll tills den blir så stor att jag inte längre orkar flytta den. Jag är helt slut i både kroppen och hjärnan och all snö på gården är upprullad.

Nextopia

2009-02-10T18:41:00.000+01:00

Jag jobbar på. Är fortfarande inne på "förändring". Funderar på vad som driver människan till att vilja förändra, utveckla. Hörde någonstans att allt en människa gör enbart är av egoistiska skäl. Alltså även när man gör något för andra så är det i första hand för att tillfredsställa sig själv.
Är det egentligen ett slags lyckosökande? Såg en intervju av ekonomiprofessorn Micael Dahlén. Han menar att en människa inte kan känna bestående lycka över något. Känslan av lycka varar aldrig längre än tre månader sedan vill man ha mer och sökandet fortsätter. Har skickat efter hans bok ”Nextopia” och hoppas på att där hitta mer bränsle åt mitt gestaltningsarbete.

FÖRÄNDRING - FÖRÄNDRINGSARBETE

2009-02-04T20:39:00.000+01:00

Förändring. Frågorna om förändringens natur har följt den västerländska filosofin och naturvetenskapen allt sedan dessas begynnelse hos försokratikerna. Medan bland försokratikerna särskilt Herakleitos hävdade att allt existerande är underkastat ständig förändring ("allt flyter") menade Parmenides och hans skola ("eleaterna") att det sanna Varat var oföränderligt. Även hos Platon framträdde tanken att den egentliga verkligheten ("idévärlden") var upphöjd över tid och förändring. I modernt tänkande har funnits många försök att ge förändring en mer positivt fattad roll i tillvaron. Hegel försökte tolka förändring med hjälp av sin berömda dialektik, medan t.ex. Bergson beskyllde alla tidigare filosofer för att ha förnekat eller missförstått förändring, som han ville göra till ett centralt begrepp i sin egen filosofi.
2009-02-04 Nationalencyklopedin

Förändringsarbete, aktiviteter för att ändra, utveckla och omdana ett socialt system. Utgångspunkten är upplevda problem på samhällelig och strukturell nivå, inom organisationer och på arbetsplatser eller hos enskilda individer. Formerna för förändringsarbete är omdebatterade eftersom allt förändringsarbete på något sätt berör människors vardagsliv, deras trygghet och välfärd. Förändringsarbete utförs vanligen av en eller flera experter som analyserar problem, föreslår åtgärder och eventuellt själva genomför dessa. Detta har lett till uppkomsten av en omfattande konsultmarknad i västvärlden, liksom till en betydande utredningsverksamhet inom stat och kommun. Metodiken för förändringsarbete varierar framför allt beroende på i vilken utsträckning som förändringsagenten - subjektet - anser att föremålet för förändringsarbetet - objektet - skall vara delaktigt i planering och genomförande.Inom arbetslivet betonas alltmer vikten av att tillvarata medarbetares kunskap och erfarenhet. En snabbt föränderlig omvärld, den tilltagande internationaliseringen och de omfattande kommunikationsmöjligheterna ställer krav på flexibilitet. Verksamheter bedrivs därför många gånger som projekt. Ofta organiseras konferenser och workshops för att stimulera medarbetares engagemang och öka deras delaktighet, t.ex. dialogkonferenser, sökkonferenser eller framtidsverkstäder.Samhälleligt och strukturellt inriktat förändringsarbete kräver politiska beslut. Även här har formerna för människors inflytande varit en omdiskuterad fråga: är det tillräckligt med indirekt politiskt inflytande genom det parlamentariska systemet eller bör det inrättas andra former av styrelseskick som bättre låter människor vara med och bestämma? Sedan mitten av 1980-talet har man därför experimenterat med lokala organ i kommunerna, och ett flertal statliga beredningar har utrett frågor kring demokrati. Oavsett huruvida de som bedriver förändringsarbete betonar demokratiska principer eller inte efterfrågas kunskap om de problem som skall åtgärdas. Olika former av samarbete mellan vetenskapssamhället, företag och den offentliga sektorn har därför utvecklats, t.ex. aktionsforskning, forskningscirklar och FoU-enheter. Behoven av att genomföra effektiva och lyckade förändringar har även stimulerat ett allt större intresse för utvärdering. Verner Denvall.
2009-02-04 Nationalencyklopedin